Upptäckt av källvattnet

Surbrunnen, som senare skulle bli den berömda Ronneby Hälsobrunn, upptäcktes år 1705 av en faktorismed från Ronneby som tidigare för sin svaga hälsas skull hade besökt Medevi brunn.

Smeden upptäckte att jordarten vid västra åstranden söder om Ronneby liknade den i Medevi. Källvattnet på platsen påminde också till smak och utseende om det berömda Medevivattnet. Före detta brunnsläkare och amiralitetsdoktor Johan Gottschalk Tranaeus i Karlskrona konstaterade att den var en stark "surbrunn". Redan samma sommar öppnades den nya brunnen med Tranaeus som intendent.

1726 blev ett händelserikt år. Källan sinade före brunnssäsongens början. Men dåvarande intendenten och brunnsmedicus Eberhard Ferber "grävde sig ny öppning" längre söderut, den Gamla Källan.

Till samma säsong, 1726, fick brunnen kunglig auktorisation. Ferber lät uppföra ett brunnshus över källan och den s k brunnsplanen. (Han inrättade också ett apotek i Ronneby). Så småningom tillkom ett brunnsskänkshus som inrymde "lasarett", dvs ett par rum för de svagaste sjuklingarna, samlingssal och badhus. Brunnsskänken Carl Mattisson Pelican anlade gångar och planteringar på brunnsplanen.

Strax efter mitten av 1700-talet tycks ett uppsving ha ägt rum. Därefter inträdde en svacka som sammanhängde med långvariga rättsprocesser om äganderätten till brunnen. 1700-talets anläggningar är idag helt borta.